Mamutik och Manukan
De andra två paradisöarna- Mamutik och Manukan hade inte riktigt lika fint snorkelvatten, men solen sken och vi hade trevligt sällskap med oss. Ända från Taiwan..
Jaa, ingen av oss är ju ursprungligen asiater som bilden avslöjar, utan vi härstammar från olika delar av världen, som Canada, olika delar av USA, Spanien och så Sverige förstås.
Vi försökte få med oss någon lokal Malay men lyckades inte- inte ens "våra kineser" kunde komma.. Men kankse nästa gång? ;)
Sapi
Sapi var inte en jättestor ön precis, för David och jag tänkte vi skulle utforska lite, se om vi kunde hitta några fina ödestränder. Vi gick iallafall längs med strandkanten, hoppade på de varma stenarna som brände under våra fötter medans solen stekte oss.. Upp och ner hoppade vi och kände oss precis som två bergsgetter, hahahah! Vi hittade några fina stränder men giriga som vi var så ville vi utforska mer! Tillslut så började vi känna igen oss, ja, då hade vi kommit tillbaks till början, hahah, vi hade verkligen gått runt hela ön! :))
Akuten
Jaa, det är sant.. vi gjorde ett besök på en av Kota Kinabalus akutmottagningar.
Ett för mig spännande studiebesök- eftersom det var stackars Linus som var sjuk.
Han hade haft feber ett par dagar och så var det en klok lokal kvinna som skrämde upp honom att det kanske kunde vara denguefeber.. och Linus som var den enda av oss som inte varit i djugeln hahaha, rätt ironiskt om han skulle ha blivit smittad och inte vi andra..
När vi kommer fram berättar vi vårt problem och oron över att det kanske är denguefeber så säger de rakt ut- "yes, probobly" glubb, är vi så råa och raka, vi sjukhuspersonal?
Men allt slutar gott, Linus blev friskförklarad både från dengue och malaria..
Sedan några dagar senare var det min tur att ligga nedslagen med hög feber, men med min stora erfarenhet så förstod jag att jag hade samma sjukdom som Linus.
Men jag måste erkänna att när jag ligger där i min feberfrossa- i den Malaysiska värmen så drömde jag mig tillbaka till Bolivia och medicinen där- hästsprutan i musculus gluteus maximus- som gjorde mig frisk med en gång... "tänk om jag kunde få.. tänk om..tänk om jag bara vore,.. tänk om.." Hahahah, men blev frisk ändå.. :))
Mount Kinabalus Vattenfall del 2
Vattnet var för övrigt ungefär lika kallt som hemma i Sverige- burr, vi är inte vana vid den där kylan, eftersom havet här är vaarmt :))
Mount Kinabalus Vattenfall!
Lovade visade lite mer bilder på vad som uppenbarade sig långt uppe på berget Mount Kinabalu, gömt långt bort i de djupa rengskogarna på Borneo, Malaysia.
Otroligt mäktigt och vackert! Helt klart värt det! ..även med flip-flop på..
Mount Kinabalu
Bilderna får tala för sig själv.. Fantastiskt vackert var det!
Efter över en timmes gångväg- eller rättare sagt- gångstig- med flip-flops- genom den tropiska djungeln, i ständig uppförsbacke, så hittade vi fram till ett helt otroligt vackert vattenfall..! Vattnet var riktigt kallt men svalkande- blöta var vi ju redan..
På vägen ner så sög en äcklig blodigel fast sig på min fot, tur att thomas- (en londonbo som bott de senaste åren här på Borneo) hade salt med sig. Det får nämligen den äckliga igeln att sluta suga blod och spy- alltså i min fot- och släppa taget. Sen kom blodet, tur att jag är van vid blod och dramatik från jobbet. :p
Så efter två nätter i en stuga uppe i berget så begav vi oss hem igen..
Lata och Långsamma
Jaa, vad kan jag säga.. Denna bild sammarfattar faktiskt det malayiska samhället ganska bra, inte alls effektiva och något slöa och långsamma. Allt tar sån otroligt lång tid... En kulturkrock skulle vi kunna säga för oss tokeffektiva svenskar.
Tilläggas kan att killens kollegor skrattade gott när de såg att jag fotade honom och ännu mer när de fick se bilden. hahaha!
Papar- Regnskogen
Varje onsdag så åker församligen upp till ett område som ligger en bra bit härifrån, för att jaa.. för att de goda nyheterna ska bli predikade på hela den bebodda jorden- även i regnskogsområdena!
Och det är klart att vi följer med dit upp!
Ljuden vi hörde och träden vi såg gav verkligen en känsla av djungellivet och inte minst ska vi tala om fuktigheten, hahah- svettigt..
Det är allt trevligt litet projekt och två av de tre bröderna i vår församling anordnar också möten där uppe varje vecka, vilket otroligt jobb vännerna gör!
Tyvärr så träffade jag och min partner inte så många hemma, och vi kom på varför sen...
Längre fram låg nämligen ett risfält, och som ni kan se på ena bilden så var det fullt med asiater där, och de arbetade minsann på det gamla tradionella sättet.. häftigt att se!
Sen för någon dag sen blev jag allt överraskad när de frågade om jag ville ha bibel highligts eller som det heter på jugoslaviska- pouke iz citanje biblija. Jobbigt men klart jag ställer upp, och de sa att det gick bra, hahah, så jag får väl lita på det! Detta var alltså i torsdags, det tredje mötet vi var på i vår församling, hahah- de stackars tre bröderna som finns där i Penampang english congregation blev glad att vi kom!
Ja den heter så- Pen-am-pang.. Eller som vi brukar säga, pang-pang församlingen, hahahha, mycket lättare att uttala..
